Demokrati utan gränser

FEATURED

LATEST

PUBLICATIONS

Latest

Program Areas

FN-dagen bör få oss att lyfta blicken

Idag, på FN-dagen, står vi i en ljusvaka i Göteborg för att Sverige ska underteckna FN- förbudet mot kärnvapen. Efter ett decennium av påtryckningar bland annat genom den nobelprisbelönade kampanjen ICAN, röstades konventionen igenom med överväldigande majoritet i Generalförsamlingen den 7 oktober 2017. Konventionen vinner laga kraft när 50 nationer har undertecknat och ratificerat den.

Men hur ser förutsättningarna ut för att strävan efter en kärnvapenfri värld ska bli verklighet? Det räcker inte att en majoritet av världens befolkning vill att kärnvapen förbjuds. Om kärnvapen ska försvinna behöver varje kärnvapenmakt ansluta sig till avtalet, och det verkar inte sannolikt.

FN-dagen får oss därför att lyfta blicken till den globala ordning som präglat världen sedan andra världskrigets slut. Ända sedan FN bildades har det funnits en uttalad vilja att avskaffa kärnvapen. 1968 upprättades Icke spridningsavtalet (NPT), vilket faktiskt bromsade kärnvapenspridningen och kapprustningen. Baksidan var att avtalet cementerade innehavet av kärnvapen hos Säkerhetsrådets fem permanenta medlemmar.

Nedfall efter provsprängningen av vätebomben Redwing Seminole 6 juni 1956 på Enewetak (Wikipedia)

Genom artikel VI i NPT förbinder sig dock kärnvapenmakterna att starta förhandlingar för ett “avtal om allmän och fullständig avrustning under strikt och effektiv internationell kontroll”. Formuleringen visar dels att avrustning av kärnvapen hänger samman med avrustning av konventionella vapen. Den pekar också på behovet av kontroll. En hel värld behöver bli övertygad om att en avrustning av alla länder faktiskt äger rum. För detta krävs effektiva verktyg som står under global demokratisk insyn. Sådana verktyg saknas i nuläget.

Bristerna i den globala ordningen drabbar även hanterandet av andra utmaningar än kärnvapenhotet. Många fler globala problem finns vars lösning försvåras eller omöjliggörs av denna brist. Här begränsar vi oss till ytterligare två.

En andra utmaning utgörs av klimathotet. I början av oktober kom en rapport från FN:s klimatpanel som visar att läget är allvarligare än vi tidigare trott. Om vi ska ha en chans att hålla den globala uppvärmningen under de två grader som anses vara gränsen mot allvarliga klimatförändringar krävs drastiska minskningar av koldioxidutsläpp. De multilaterala avtal som ingås, såsom Parisöverenskommelsen, är viktiga. Men eftersom de är frivilliga kan de utan problem överges av någon som Trump och nu verkar även Brasilien vara på väg att slå in på samma bana. Detta är djupt oroande och visar en närmast akut brist på demokratiskt beslutsfattande på global nivå. Hur ska vi kunna hantera klimatkrisen utan stöd av global lagstiftning?

En tredje global utmaning utgörs av skatteflykt och skatteparadis. Medan de första två problemen berör förutsättningarna för mänskligt liv på jorden är detta måhända mindre avgörande – pengar är väl en världslig sak? Men inte desto mindre är det djupt omoraliskt att ett fåtal extremt rika individer genom skattebedrägerier eller aggressiv skatteplanering relativt enkelt kan undanhålla hundratals miljarder kronor från begränsade statskassor. Den nyligen uppmärksammade cum-ex-skandalen synliggör vilken svindlande omfattning det rör sig om. Torsten Fensby, expert på internationell skatteflykt, beskriver det som “en moralkollaps som nationella skatteregler aldrig varit utformade att bekämpa”. De internationella regler och globala institutioner som behövs för att beskattningen ska bli mer rättvis saknas idag.

Dessa tre utmaningar synliggör på olika sätt ett starkt behov av demokrati på global nivå. Det är sant att framväxten av en sådan demokrati på vissa sätt skulle inskränka nationalstatens suveränitet. Å andra sidan är nationalstaten, vare sig vi vill eller inte, redan kringskuren av en globalisering som eroderar dess grundvalar. I takt med växande globala utmaningar ökar också nationalstatens maktlöshet, vilket bidrar till bristande framtidstro och sviktande tilltro till demokratin. Att demokratisera den globala nivån skulle därför återskapa förtroendet för demokratin generellt på alla nivåer, inklusive den nationella. Vi behöver demokratisera globaliseringen innan globaliseringen underminerar den nationella demokratin.

Men ska vi då överge vår nationella identitet? Nej, vi människor kommer fortsätta identifiera oss med våra lokala sammanhang. Jag kan vara lojal med min familj, min by, min stad, mitt land, men även med min världsdel och med min planet. Dessa lojaliteter kan förstås kollidera, och det kan vara svårt att hantera. Men vem har sagt att livet ska vara enkelt? Detta är avväganden vi får leva med. Det finns tillfällen då nationella intressen bör prioriteras. Men det finns också tillfällen då mänsklighetens samlade intressen bör komma i första hand.

Men global demokrati skapas inte över en natt. Ett första steg är att följa uppmaningen från Europaparlamentet och upprätta en parlamentarisk församling inom FN (UNPA). Den kan upprättas inom ramen för FN-stadgan och utan möjlighet för stormakterna att blockera. Det är ett pragmatiskt och genomförbart steg på väg mot ett världsparlament och en mer demokratisk och handlingskraftig världsorganisation. UNPA-kampanjen stöds i dagsläget av bl a drygt 1500 sittande eller tidigare parlamentariker från mer än 100 olika länder. Ett världsparlament skulle ge den enskilda människan och den samlade mänskligheten en röst i globala beslutsprocesser, och skulle lägga en bättre grund för en mer fredlig, rättvis och hållbar värld.

Kärnvapen, klimatet och skatteparadisen. Det är lätt att hamna i en hjärtefråga och begränsa sig till att driva den efter bästa förmåga utifrån den ordning som nu råder. Men FN-dagen vill få oss att lyfta blicken och se sambanden. Trots att engagemanget kring dessa tre globala problem är så stort, tycks de omöjliga att lösa givet det nuvarande FN-systemet. Det är därför hög tid att börja verka för framväxten av en demokratisk och lagstyrd global ordning.
Om denna fråga inte prioriteras så kommer vi fortsätta vara utlämnade åt suveräna nationalstaters godtycke.

Som del av Ljusvakan uppmanar vi regeringen att skriva under FN-konventionen som Sverige var med och röstade igenom. Den tydliggör och bekräftar en vilja som funnits i FN från början. Den viljan förtjänar vårt stöd.

Vi menar också att en ny svensk regering behöver driva på utvecklingen av en global demokrati. Utmaningar som kärnvapenhot, klimathot och skatteparadis kräver det. Lyft UNPA-förslaget i FN. Agera för att skyndsamt uppdatera FN till en modern demokratisk världsorganisation, med legitimitet i världsmedborgarnas ögon och med styrka nog att forma vår gemensamma framtid på jorden på ett positivt sätt.

Översta bilden: Underskriftsceremonin av FN:s konvention om kärnvapenförbud, FN:s högkvarter i New York, 20 september 2017, Credit: Darren Ornitz/ICAN

Hans Leander
Hans is a board member of Democracy Without Borders-Sweden
This site is registered on wpml.org as a development site. Switch to a production site key to remove this banner.