I en debattartikel i SvD den 18 aug 2018 efterfrågar professorerna Gunilla Svensson och Michael Tjernström politiskt ledarskap i klimatfrågan. Vi efterlyser också politiskt ledarskap men menar att klimatet är ett globalt fenomen som därför främst behöver hanteras på global nivå.
Svensson och Tjernström menar att det direkt efter Parisöverenskommelsen fanns goda grunder att vara positiv och lyfter fram “ett nytt sätt att förhandla, baserat på frivillighet”. De förbiser dock en avgörande svaghet i frivilligheten – USA (och vilket annat land som helst) kan utan vidare välja att lämna överenskommelsen. Att endast förlita sig på frivillighet omöjliggör i praktiken globalt ledarskap och ett ansvar för klimatet.
Klimatets globala karaktär ställer oss som mänsklighet inför ett gemensamt problem. Vi, hela mänskligheten, måste hjälpas åt. För detta behövs politiska institutioner och ordningar som både är effektiva och legitima. Det finns all anledning att vara tacksamma över FN-systemet. Samtidigt kan vi inte blunda för de brister som finns. En mer demokratisk och effektiv global ordning är både önskvärd och möjlig. Men vad behöver göras? Vi menar att målet inte bör vara något mindre än ett världsparlament.
Som visas i boken A World Parliament (2018) är ett världsparlament inte bara motiverat utifrån demokratins grundläggande princip om alla människors lika värde. Det är även helt nödvändigt för att hantera globala problem. Hur ska vi kunna hantera klimatkrisen utan stöd av global lagstiftning?
Men ett världsparlament skapas inte över en natt. Ett första steg är att följa uppmaningen från Europaparlamentet och upprätta en parlamentarisk församling inom FN (UNPA). Den kan upprättas inom ramen för FN-stadgan och utan möjlighet för stormakterna att blockera.
I Sverige har vi nu val till kommun, landsting och riksdag; i juni nästa år till Europaparlamentet. När ska vi även få vara med och välja ett parlament på global nivå? Det handlar inte bara om en demokratisk rättighet, utan även om identitet. Förutom att höra hemma i en kommun, en nation och en region (Europa) tillhör vi också planeten jorden.
Ja, det behövs politiskt ledarskap i klimatfrågan. Ett ledarskap som får oss att börja betrakta oss som världsmedborgare. Ett ledarskap som vågar driva fram de reformer av FN som krävs för att klimathotet på riktigt ska kunna stävjas. Vem har kuraget?
Toppbilden: People’s Climate March, 21 september 2014, New York. Foto: TIMOTHY A. CLARY/AFP/Getty Images