Den tionde granskningskonferensen av fördraget om ickespridning av kärnvapen (NPT) inleddes i början av augusti med en kraftfull varning från FN:s generalsekreterare António Guterres om en kärnvapenfara som ”inte setts sedan kulmen av det kalla kriget.”
Vi befinner oss i ett skede, sade han, ”när riskerna för spridning ökar och skyddsbarriärerna för att förhindra upptrappning försvagas. Och när kriser – med nukleära undertoner – sprider sig, från Mellanöstern och den koreanska halvön, till Rysslands invasion av Ukraina och till många andra situationer runt om i världen.”
Med nästan 13 000 kärnvapen i kärnvapenmakternas arsenaler är ”mänskligheten bara ett missförstånd, en missberäkning bort från kärnvapenförintelse”, enligt Guterres.
Målet om total kärnvapennedrustning
Den 5 augusti överlämnades ett öppet brev till granskningskonferensen i New York, undertecknat av över 1 400 politiska, militära och religiösa ledare, såväl som lagstiftare, akademiker, vetenskapsmän, företagsledare, ungdomsrepresentanter, advokater, konstnärer, Nobelpristagare och andra företrädare för civilsamhället, bland dem Democracy Without Borders direktor, Andreas Bummel.
Brevet, som initierats av No First Use-kampanjen, uppmanar regeringar att ”sätta stopp för kärnvapenkapprustningen och fasa ut kärnvapnens roll i säkerhetspolitiken genom att börja med principen om No First Use” och att ”förbinda sig till ett tidsbestämt ramverk för global eliminering av kärnvapen senast 2045.”
Enligt en långsiktig förändringsteori som har utvecklats av Democracy Without Borders skulle det till 2045 kunna vara möjligt att åstadkomma “en global demokratisk konstitution” som möjliggör ett “demokratiskt, fredligt, rättvist, fritt och hållbart globalt samhälle.” Detta skulle kräva och möjliggöra en total kärnvapennedrustning, kommenterade Bummel.
I boken “A World Parliament”, författad av den tidigare europaparlamentarikern Jo Leinen och Andreas Bummel, skriver författarna i ett kapitel om kärnvapennedrustning att ”avskaffandet av kärnvapen en gång för alla, vilket är helt avgörande för världscivilisationens överlevnad, kräver att den internationella ordningen omvandlas till ett system av världsrätt.” De fortsätter med att förklara att ”en varaktig världsfred skulle behöva bygga på fyra huvudpelare: världsomspännande vapenkontroll; demokratiska globala institutioner som möjliggör en rättvis försoning av intressen och kan stifta bindande lagar; obligatoriska internationella domstolar för fredlig konfliktlösning; och supranationella befogenheter att verkställa genom polisiära och militära maktmedel.”
Världsparlamentets roll
Detta korta utdrag ur boken beskriver den roll ett världsparlament skulle kunna spela:
”Den berömde amerikanske astrofysikern Carl Sagan var en av de första som studerade fenomenet ”atomvinter”. Inför hotet av ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjetunionen förklarade han i sin världsbästsäljare ”Cosmos” från 1982 att ”vår civilisations och vår arts välgång ligger i våra händer”. Som förespråkare av en världsregering var han dock smärtsamt medveten om att mänskligheten som kollektiv inte är representerad i den politiska ordningen. ”Vi vet vem som för nationernas talan”, skrev Sagan. ”Men vem för den mänskliga artens talan? Vem för jordens talan?” frågade han, utan att kunna svara på sin egen fråga. Att fylla denna lucka skulle vara världsparlamentets uppgift. Ett världsomspännande program för ”allmän och fullständig nedrustning” måste ske tillsammans med bildandet av en politisk gemenskap.
Genom kosmopolitiska institutioner som en global parlamentarisk församling kan steg för steg en ömsesidig förståelse och en känsla av delad gemenskap över nationella och kulturella gränser allt starkare främjas och växande nivåer av samverkan och förtroende uppnås, vilket krävs om demilitarisering och nedrustning ska nå framgång. Församlingen skulle själv spela en ledande roll i utvecklingen av ett sådant ”omfattande program för nedrustning” som efterfrågades redan av FN:s generalförsamlings tionde specialsession 1978 (SSOD1) och bidra till att mobilisera nödvändig politisk vilja. Regeringsorgan som nedrustningskonferensen i Genève, som verkar utifrån principen om konsensus, har fastnat i en återvändsgränd. Sist men inte minst skulle ett världsparlament i sig vara en oumbärlig kärninstitution i ett framväxande globalt rättssystem. Den skulle delta i beslutsfattandet om tvångsåtgärder och om fredsbevarande uppdrag och utöva parlamentarisk kontroll över internationella väpnade styrkor och deras operationer. Överstatliga globala väpnade styrkor behöver stå under ett världsparlaments kontroll.”
Boken “A World Parliament: Governance and Democracy in the 21st Century” av Jo Leinen och Andreas Bummel publicerades 2018 och finns tillgänglig i bokhandeln. En andra utgåva förväntas komma 2023.
Regler och villkor för att använda innehåll från denna hemsida.