I en historisk resolution som antogs i dag beslutade FN:s generalförsamling att den ska sammankallas till ett formellt möte varje gång en eller flera permanenta medlemmar av säkerhetsrådet lägger in sitt veto ”för att hålla en debatt om situationen för vilken vetot lagts.”
Resolutionen lades fram av Liechtenstein med stöd av över 70 andra medlemsstater (s.k. “cosponsors”), bland dem Frankrike, USA och Storbritannien, tre av säkerhetsrådets fem vetomakter. Sverige och övriga nordiska länder fanns också bland medsponsorerna. Resolutionen antogs utan formell omröstning. Det nya arrangemanget kan komma att förändra maktbalansen mellan säkerhetsrådet, dess vetomakter och generalförsamlingen.
Säkerhetsrådet verkar å medlemmarnas vägnar
I en intervju förra veckan betonade Liechtensteins FN-ambassadör Christian Wenaweser att ”FN-stadgan säger tydligt att säkerhetsrådet utför sitt uppdrag å medlemmarnas vägnar.” När ett veto läggs in av en permanent medlem ”skulle vi därför vilja höra från dem varför de lade sitt veto, och varför de anser att det ligger i organisationens intresse, varför de anser att det är förenligt med principerna i stadgan.”
Ambassadören underströk att det nya förfarandet ”inte handlar om att sätta någon på plats, utan är en fråga om ansvarighet.”
Vetorätten för säkerhetsrådets permanenta medlemmar har återigen hamnat i skottgluggen efter Rysslands veto den 25 februari i år som blockerade organet från att anta en resolution som fördömer Rysslands attack mot Ukraina, ett uppenbart brott mot FN-stadgan. Istället antogs ett uttalande om invasionen av en särskild nödsession i generalförsamlingen som sammankallats enligt principen ”Uniting for Peace”.
Medan Liechtensteins ambassadör betonade att det nya förfarandet är ”förutsättningslöst med avseende på utfallet” och ”helt icke-preskriptivt”, hoppas många kritiker av vetomakten att det kommer att hjälpa till att förändra maktbalansen till förmån för generalförsamlingen.
Den politiska kostnaden för att missbruka vetot kommer att höjas
”Vetorätten i sig undergräver FN:s demokratiska karaktär. Men om en permanent medlem är part i en konflikt och det enda syftet med dess veto är att skydda den från all FN-inblandning, eller till och med från kritik, då finns det noll legitimitet och generalförsamlingen måste träda in”, sade Andreas Bummel, direktor för Democracy Without Borders. ”Vi hoppas verkligen att det nya förfarandet kommer att bidra till att stärka generalförsamlingen och leda till en mer beslutsam och frekvent tillämpning av ”Uniting for Peace”-principen”, tillade han.
I ett samtal med IPS välkomnade Bummel starkt initiativet och noterade att förfarandet ”kommer att tvinga de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet att motivera sitt förfarande för världssamfundet. Den politiska kostnaden för att missbruka vetot kommer att höjas. Vidare kommer generalförsamlingen rutinmässigt att kunna överväga sina egna åtgärder.”
Ordföranden för Democracy Without Borders svenska avdelning, Petter Ölmunger, kommenterade att ”det är uppmuntrande att se hur en liten medlemsstat som Liechtenstein kan ta initiativ till och få ett så brett stöd för en innovativ reform av FN:s politiska rutiner. Förändringen är visserligen liten i förhållande till de stora utmaningar som världssamhället står inför. Men det är ett tydligt steg i rätt riktning.”
Enligt Democracy Without Borders lider dock generalförsamlingen själv av ett demokratiskt underskott. ”FN kan inte förbli en exklusiv klubb för regeringar. Generalförsamlingen behöver kompletteras med ett parlamentariskt organ som ger en röst åt valda representanter”, sa Andreas Bummel.
”Samstämmiga resolutioner antagna av både generalförsamlingen och av en parlamentarisk församling skulle få legitimitet utan tidigare motstycke”, förklarade han.
Regler och villkor för att använda innehåll från denna hemsida.