Efter ett veto från Ryssland i en omröstning i FN:s säkerhetsråd den 25 februari 2022, om en resolution som fördömer Rysslands anfallskrig mot Ukraina, är vetorättens legitimitet och rimlighet tillbaka på agendan.
Enligt Column Lynch, en skribent på tidskriften Foreign Policy, finns det ett ”stigande förbittring över vetorätten som innehas av FN:s fem permanenta medlemmar, särskilt Ryssland, men även USA och Kina, som ofta har använt sin vetorätt för att blockera initiativ med brett internationellt stöd.”
Diskussion om vetot i generalförsamlingen
I ett tal vid en särskild nödsession (emergency special seesion) i FN:s generalförsamling om Rysslands invasion av Ukraina, som sammankallades 28 februari till 2 mars 2022 enligt principen ”Uniting for Peace”, sade den kanadensiska utrikesministern Bob Rae att Rysslands användning av vetot i detta fall ”och många andra tillfällen” är ”illegitim”.
Principen om ”Uniting for Peace” antogs ursprungligen 1950 och säger att om säkerhetsrådet misslyckas med att vidta åtgärder på grund av ett veto från en av de fem permanenta medlemmarna har generalförsamlingen ett ansvar att upprätthålla internationell fred och säkerhet.
Liechtensteins FN-representant Christian Wenaweser påpekade att Rysslands veto står ”i uppenbar strid” mot artikel 27.3 i FN-stadgan, en artikel som förbjuder parter i en tvist att rösta om beslut enligt kapitel VI som berör dem. Juridiska experter framhåller dock att denna bestämmelse sedan årtionden ”har varit obligatorisk i teorin men frivillig i praktiken.” Vidare gäller det inte beslut enligt kapitel VII som föreskriver bindande verkställighetsåtgärder.
Stigande förbittring över vetorätten
Vid ett informellt möte i generalförsamlingen om reformer av säkerhetsrådet den 7 mars 2022 sa Tokyos FN-ambassadör Ishikane Kimihiro att säkerhetsrådet ”ibland” har misslyckats med att leva upp till sitt ansvar att upprätthålla internationell fred och säkerhet på grund av användningen av vetot. ”Vi har sett att dessa misslyckanden vid flera tillfällen allvarligt undergräver detta viktiga organs legitimitet”, tillade han och sammanfattade inställningen från G4-gruppen bestående av Indien, Brasilien, Tyskland och Japan, som alla strävar efter att få en permanent plats i säkerhetsrådet.
På uppdrag av gruppen ”Uniting for Consensus” – som inkluderar Italien, Argentina, Pakistan, Sydkorea, Turkiet med fler – uttalade Italiens FN-representant Maurizio Massari att vetorätten förlamar säkerhetsrådets beslutsfattande förmåga. ”Det finns inga tvivel: vetot strider mot principerna om demokrati, effektivitet och suverän jämlikhet mellan stater. Den har utformats i ett specifikt historiskt sammanhang och har idag inte längre någon rimlig motivering”, sa han. Gruppen förespråkar ett avskaffande av vetorätten och motsätter sig skapandet av nya permanenta platser.
Bör generalförsamlingen sammankallas efter varje veto?
En resolution som antogs av generalförsamlingens särskilda session den 2 mars 2022 kräver att Ryssland omedelbart avslutar sin invasion av Ukraina och ovillkorligen drar tillbaka alla sina militära styrkor, vilket i praktiken åsidosätter Rysslands veto i säkerhetsrådet. Dokumentet antogs med två tredjedels majoritet av 141 medlemsländer, med 5 som röstade emot och 35 nedlagda röster.
Ett förslag om att generalförsamlingen rutinmässigt ska spela en starkare roll för att begränsa och se över vetot får nu förnyad uppmärksamhet. Foreign Policy rapporterar att Liechtenstein leder ett försök från en grupp små och medelstora länder – inklusive Costa Rica, Estland, Irland, Mexiko, Nya Zeeland, Qatar och Sverige – för att driva på en resolution från generalförsamlingen som automatiskt skulle kräva att generalförsamlingen sammankallas efter att en permanent medlem lagt ett veto i säkerhetsrådet. Tanken bakom förslaget är att om ett veto automatiskt utlöser en extra session i generalförsamlingen höjs tröskeln för att göra det.
Företrädare för civilsamhället, bland andra, uttryckte sitt stöd för denna idé.
”Lichtensteins förslag bör få brett stöd och genomföras. Det ökar de politiska kostnaderna för veto-användning samtidigt som det ger en användbar väg för generalförsamlingen att kliva in i situationen”, sa Ben Donaldson på uppdrag av det brittiska FN-förbundet (UNA-UK).
Liechtensteins förslag bör få brett stöd och genomföras
”Vi lovordar de medlemsländer som försöker använda bestämmelserna i FN-stadgan till fullo för att upprätthålla fred och säkerhet”, kommenterade Daniel Perell, medordförande för Coalition for the UN We Need och FN-representant för Baha’i International Community.
Enligt Ecuadors tidigare utrikesminister María Fernanda Espinosa, som var ordförande för FN:s 73:e generalförsamling och som nu fungerar som den andra medordföranden i koalitionen, bör initiativ som ökar säkerhetsrådets transparens och dess ansvarighet gentemot generalförsamlingen uppmuntras. Det här initiativet kommer inte en dag för tidigt, och man hoppas att nu är ögonblicket då det kan få tillräckligt stöd bland medlemsländerna.”
”När de fem permanenta medlemmarna lägger in ett veto för att förhindra tidiga ingripanden i krissituationer, förvandlar de säkerhetsrådet till ett globalt osäkerhetsråd”, sa Tim Murithi från Institute for Justice and Reconciliation i Kapstaden. ”Detta desto mer när de själva är part i en konflikt. Om ett veto missbrukas i en sådan situation bör generalförsamlingen behandla frågan”, tillade han.
Den argentinske parlamentsledamoten Fernando Iglesias noterade att vetorätten i säkerhetsrådet är ”en gammal fantom från en förgången värld.” Enligt Iglesias, som även är medordförande för World Federalist Movement, ”bör den avskaffas och i väntan på det måste den begränsas. Generalförsamlingens roll i detta är avgörande för att uppnå fred i världen”, sa han.
”I dagsläget stöder vi inte någon särskild modell för reform av säkerhetsrådet”, sa Andreas Bummel, direktor för Democracy Without Borders. ”Men en sak är klar: att ge enskilda länder vetorätt är inte längre hållbart”, konstaterade han. Med tanke på de veton som har lagts i säkerhetsrådet för att blockera FN:s agerande mot massövergrepp i bland annat Syrien, har Bummel tidigare krävt en resolut tillämpning av principen ”Uniting for Peace”.
I en artikel som publicerades på IPS denna vecka uttalade den tidigare FN-representanten för Bangladesh, Anwarul K. Chowdhury, att vetorätten i säkerhetsrådet är ”den främsta boven i misslyckandet att få till ett samlat globalt agerande från FN”. Enligt hans åsikt är ”vetomakten inte hörnstenen i FN utan i verkligheten dess gravsten.”
Dmitri Makarov, en människorättsförsvarare i Ryssland och medordförande för Moscow Helsinki Group reste mer grundläggande frågor: ”Behöver vi fortfarande säkerhetsrådet såsom det har skapats? Eller behöver vi något helt annat?”
Regler och villkor för att använda innehåll från denna hemsida.